Kan inte förstå hur man kan tycka att andra har blivit så vuxna? som när man träffar en gammal klasskompis eller möter en gammal vän. bolir alltid lika chockad att dom blivit så vuxna..men jag har ju själv blivit de också? eller är jag kvar på samma nivå? och bara tror att jag blivit de? tycker själv att jag mognat och samlat en väldans massa vuxen poöng. 22år gift,villa 2barn o allt.
nåja man kanske vill leva kvar som de barn man varit o glömma alla bekymmer som vardagen bär med sig.? till en viss del måste man ju få drömma o vara ett barn själv.
nu ska ja se solsidan. hejpa hejpa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar