När ett barn föds blir man stolt, man känner sig glad o vill gärna visa upp sin bebis, folk hälsar på o grattar till de lilla livet. allt går som en dans...men barnet växer, vissa är snälla, vissa griniga o vissa har kolik. de är då man kryper in i sin bubbla, bubblan innehåler oftast mor, barn o pappa. men i vissa fall bara mor o barn. man glömmer bort pappan, man vågar inte lämna ifrån sitt barn, man känner sej trött, ledsen, glad o besviken på samma gång. man vet inte hur man ska kunna trösta detta tröstlösa barn som kanske bara gråter o gråter. man brukar säga att barnen lugnar sig kring 3mån ålder, barnen kanske äter mindre, sover bättre o kanske bara har en kort stund på dan då den gråter. När man skaffar barn så offrara man den mesta av sin fritid till en början, livet handlar om äta,sova bada o blöjbyten. kanske man går en promenad om dan. man får sina rutiner, de är då man blir en rutin människa.
en mor till ett barn med kolik kan glömma bort sig själv, och pappan. men de är då de är som viktigast att man är två, de var ju trots allt dom två som tog beslutet att skaffa barn från början. lämna barnet med pappan, barnet har legat i mammans mage nio månader, klart den känner sig tryggast med mamman. men därför är de viktigt att pappan oxå får ta del av den enkla vardagen, som blöjbyten o påklädning. när man slutar amma är pappan ännu viktigare, barnen kanske inte vill ta flaskan när mamman försöker ge, eftersom de luktar bröstmjölk om henne, ge barnet åt pappan o låt han prova. låt barnet skrika, ett barn skriker inte alltid för att den är ledsen el har ont, dom kan skrika för att dom skrattar, el bara för att den känner för o skrika.
de viktigaste när man skaffar barn är att inte glömma bort varann, även om de inte känns som att man har tid,ork el ro att mysa med sin partner, så är de en viktig del. om man inte delar vardagen så kanske man mister sin partner till slut, överlever man de första året som småbarns förälder så överlever man allt.
så glöm inte bort varandra, hjälp o försök förstå den andres situation, ge varandra kärlek o kanske tid till annat, låt pappan åka iväg, låt mamman åka iväg, dela på vardagen, dela på ansvaret. var inte ego. ni har tillsammans tagit ett beslut, ett beslut om att skaffa ett barn, inte mammans barn, inte pappans barn, utan erat barn!
Jag pratade med dagiset igår och de vill ha 15h-barn mån-tors 9-14 så får man planera som man vill då, vilka tre dagar man vill ha. Har jätte beslutsångest men förstår ju att det säkert kan vara skönt med egentid med bebisen och att Hilding kommer att behöva leka av sig lite. Så man får la börja med 15h och se om man gillar det eller inte så kan man ju alltid dra ner på timmarna om man tycker att det funkar. Eller om jag börjar med 2 dagar på dagiset i veckan. Jaja, vi har ju ett par veckor till på oss att fundera:)
SvaraRaderaJa, det var kul att ses. Synd att tiden alltid går så fort bara och att man bor så långt ifrån varann hela tiden. Stefan och jag pratade om det på vägen upp, att vi har ju verkligen valt rätt partner. För att hälsa på min släkt måste vi åka 80 mil söder ut och för att hälsa på hans minst 45 mil norrut. Vilket perfect match;)